Samverkan – inte motverkan (ledare i MM nr 5/2005)
av Gunnar E Olsson
De senaste dagarna har jag suttit och snickrat på en mjukvarutest och det har varit väldigt intressant, men samtidigt har jag funderat lite kring samspelet mellan digital och analog teknologi.
I samma stund som vi skickar iväg killarna till Frankfurt för att kika på alla nya hårda och mjuka varor, börjar nyheterna, som man tänkt presentera på samma mässa, läcka ut.
Ett litet sammanträffade: i samma stund som Vox börjar skeppa sina AC30 Custom Classic Series – en riktigt klassisk hårdvara när den är som allra bäst, med låda i björkplywood från baltstaterna – avslöjar Native Instruments att man kommer att visa ny mjukvara på Frankfurtmässan, Guitar Combos, tre gitarr-combos baserade på Guitar Rig, samma ljud, extremt lättarbetade och med trevliga prislappar. En av combosarna är självfallet en virtuell AC30.
Det är så det ser ut i verkligheten. Den digitala och den analoga världen måste kunna leva vidare sida vid sida. Den analoga rörvärlden tänker inte lägga sig ner och dö och den digitala eran har kommit för att stanna. Det är väl när man lyckas kombinera dessa verktyg som man har chans att göra den bästa musiken – åtminstone vad gäller den rent tekniska biten. Problematiken kring det här med musikalisk kreativitet får nog någon annan lösa.
En del av er har säkert förletts att tro att jag är en teknisk idiot, som inte kan skilja på en XLR- och en AES/EBU-kontakt. Visst, jag föredrar ofta musiken framför tekniken om jag tvingas välja, men utan en rejäl dos tekniskt kunnande är det i dag ruskigt svårt att åstadkomma några inspelningar överhuvudtaget.
Samtidigt kan tekniken bli ett så jobbigt hinder, när den sätter den sidan till. Jag har en mycket god vän som för inte så länge sedan övergav sitt favoritmedium när det gäller inspelningar. Han är en övertygat analog kille som har två riktiga guldöron (själv har jag bara ett – det högra) som han har använt när han spelat in allehanda akustisk musik. Denne producent/ljudtekniker/musiker tvingades överge sitt trogna analoga inspelningsmedium för att han inte längre kunde få tag i tape till sina bandspelare. Han skaffade sig det bästa han kunde få tag i – ett dedikerat hårdvarubaserat digitalt inspelningssystem.
Häromdagen mötte jag honom på stan. Hur är det? frågade jag. Fråga inte, snäste han. Jag vill inte tala om det. Jag skulle skaffa fler hårddiskar till mitt inspelningssystem och nu kan jag inte beställa dom längre. Dom har utgått ur produktionen. Jag blir så j-a upprörd!
Jag förstod honom så väl. Det måste nog kännas som att gå in i väggen två gånger på samma vecka. Hur mycket orkar man egentligen?
Men samtidigt … Hur kan man gardera sig? Även om man skaffar sig det bästa och mest välrenommerade systemet på marknaden kan det köpas upp av en konkurrent nästa månad och läggas ner två veckor senare. Och där står man med sin tvättade hals och ett system som i och för sig fungerar bra idag, men är långt ifrån framtidsäkert.
Det är ju en sak att tvingas göra ekonomiska investeringar som man aldrig kan få tillbaks, men man investerar ju också så mycket tid i form av lärotid innan man blir bekväm och fungerar med ett nytt inspelningssystem. Det kan vara mjukvara som man lagt ner hundratals timmar på att lära sig. Själv saknar jag fortfarande (jag vet, jag är långsint!) min ”världens bästa” sequencermjukvara, Opcode Studio Vision, som köptes upp av Gibson och lämnade att dö efter en lång och pinsam avlivningstid.
Nu sitter min kompis i samma sits med det digitala system som han skaffade för att ta sig ur sin omöjliga analoga inspelningssits. Vi får hålla tummarna och hoppas att han får tag på sina hårddiskar till slut…
Låt mig avsluta med ett citat från Laleh, en ung begåvad låtskrivare som både producerar, spelar och rattar sina egna inspelningar. I intervjun i detta nummer av MM säger hon: I have a statement. Musiken var bättre förr.
Jag är beredd att hålla med. Men jag vill också påpeka att tekniken har blivit bättre med åren. Ett lustigt sammanträffande, eller hur? Skulle bättre teknik verkligen ge sämre musik och vice versa? Det borde ju vara tvärtom. Men det är faktiskt upp till oss själva – alla vi som gör musik. Det är vi som kan vända den trenden. Låt oss använda bättre teknik till att göra bättre musik – inte tvärtom.
About The Author
